Ingen myndighet, akademi eller ordboksredaktion bestämmer ensam vad som är ett ord. Vad som räknas som ett ord formas i första hand av språkbrukarna: människor börjar använda en benämning, andra tar efter och uttrycket kan med tiden bli så etablerat att det dokumenteras i en ordlista eller ordbok. En redaktion väljer alltså vilka ord som ska beskrivas eller rekommenderas i just sitt verk, men den skapar inte hela språkets gränser. Som redaktionen på OrdFinnare.se sammanställt.
Det är därför ett ord kan vara fullt begripligt och användas varje dag utan att finnas i SAOL. Dialektord, facktermer, tillfälliga sammansättningar och helt nya uttryck hamnar ofta utanför. Samtidigt har ordbokens roll förändrats genom historien: från ett redskap för att ordna och vårda språket till ett allt mer systematiskt sätt att dokumentera hur människor faktiskt skriver och talar.
Från språkets ordningsbok till dokumentation av verkligt bruk
Tanken att en ordbok skulle skapa ordning i språket är gammal. När Svenska Akademien grundades 1786 skrevs arbetet med svenska språket in bland dess centrala uppgifter. Redan året därpå beslutade Akademien att påbörja en svensk ordbok, inspirerad av den franska akademiens arbete.
Den tidiga ambitionen var delvis normerande. En ordbok skulle hjälpa till att fastställa stavning, böjning och betydelse och därmed bidra till ett mer enhetligt skriftspråk. Det var en annan språklig värld än dagens: tryckta böcker och tidningar hade mycket större betydelse för vilka former som blev synliga, medan vardagligt talspråk, regionala uttryck och snabbt föränderliga slangord var svårare att dokumentera.
”Academiens yppersta och angelägnaste göromål” var att arbeta för svenska språkets ”renhet, styrka och höghet”.
Formuleringen återges i Svenska Akademiens genomgång av ordbokens historia. Den visar hur starkt språkvård och värdering från början var knutna till själva ordboksprojektet.
Det praktiska arbetet blev emellertid enormt. Svenska Akademiens historiska ordbok, SAOB, började publiceras först 1893 och kom att beskriva skriven svenska från 1500-talet och framåt. Den fungerar därför annorlunda än en modern ordlista: även ord som sedan länge har försvunnit ur vardagsspråket är intressanta eftersom de berättar hur svenskan har använts.
SAOL förändrade frågan: vilka ord behöver finnas i en modern ordlista?
År 1874 publicerades den första upplagan av Svenska Akademiens ordlista, SAOL. I stället för att ge långa historiska beskrivningar skulle den vara betydligt mer koncentrerad och framför allt ge vägledning om stavning och böjning. Den första upplagan hade omkring 34 000 uppslagsord. I den femtonde upplagan, publicerad 2026, finns närmare 130 000.
”SAOL behandlar det samtida svenska ordförrådet som det används i moderna texter i allmänt språk.”
Så beskriver Svenska Akademien SAOL. Formuleringen är viktig. Ordlistan försöker inte innehålla alla tänkbara svenska ord. Den gör ett urval av det moderna allmänspråket och ger samtidigt rekommendationer om exempelvis stavning och böjning.
Inför nya upplagor studeras hur ord förekommer i verkliga texter. Ord som blivit etablerade kan tas in, medan ord som används allt mindre kan försvinna ur den aktuella ordlistan. I SAOL 15 tillkom bland annat ord som sträcktitta, lådcykel och övertänka, samtidigt som mindre använda uppslagsord togs bort.
Det betyder inte att ett borttaget ord plötsligt upphör att existera. Det betyder bara att redaktionen inte längre bedömer att det behöver vara ett eget uppslagsord i just denna ordlista över samtida svenska.
Vem godkänner ett nytt ord? I praktiken gör språkbrukarna det
En vanlig missuppfattning är att ett nytt uttryck först måste godkännas av Språkrådet eller Svenska Akademien. Processen går normalt åt motsatt håll. Någon börjar använda ett ord. Andra förstår det och börjar använda det själva. Ordet kan sedan spridas mellan grupper, medier och texttyper.
”Det finns ingen myndighet eller organisation som tar fram eller godkänner nya ord och fraser.”
Det konstaterar Institutet för språk och folkminnen i sin guide Från nyord till ordbok. Först när ett ord har fått viss spridning blir det aktuellt att registrera, beskriva eller ta med i olika språkresurser.
Nyord i svenska språket kan därför befinna sig i flera stadier samtidigt. Ett uttryck kan användas av tusentals människor utan att ha nått en etablerad ordbok. Språkrådets nyordslista är inte heller någon officiell antagningslista. Den dokumenterar ett litet urval ord och uttryck som säger något om språkbruk och samhällsutveckling under en viss period.
Det omvända gäller också. Ett ord kan finnas i en historisk ordbok trots att nästan ingen längre använder det. Olika lexikon svarar helt enkelt på olika frågor.
| Källa | Huvudfråga | Vad ett uppslag betyder |
|---|---|---|
| SAOL | Hur skrivs och böjs ord i modern svenska? | Ordet ingår i ordlistans urval av samtida ordförråd. |
| Svensk ordbok, SO | Vad betyder ordet och hur används det? | Ordet får en utförligare beskrivning av betydelse och bruk. |
| SAOB | Hur har ordet använts historiskt? | Ordet är dokumenterat i den historiska svenskan. |
| Spelordlista | Är denna exakta ordform tillåten i spelet? | Formen uppfyller reglerna för just den listan eller spelet. |
Ett ord kan finnas utan att stå i ordboken
Här blir frågan mer komplicerad. Svenskan kan skapa nya sammansättningar mycket lätt. Om någon skriver ett fullt begripligt ord som aldrig tidigare har tryckts i en bok, kan det ändå fungera språkligt från första användningen.
Det beror på att svenska sammansatta ord bildas produktivt. Vi kan kombinera kända ordled för att beskriva nya saker och situationer. En ordbok kan därför aldrig lista varje möjlig sammansättning. Den som vill förstå mekaniken kan läsa vidare om hur sammansatta ord fungerar i svenskan och om svensk ordbildning.
Samma problem uppstår med böjningsformer. Ett lexikon behöver inte behandla skriver, skrev och skrivit som tre oberoende lexikala ord bara för att de är tre olika skrivna former. De hör till verbet skriva. Digitala språkdatabaser och ordspel kan däremot behöva lagra eller känna igen varje enskild form.
Det är en viktig anledning till att två ordlistor kan ha dramatiskt olika antal poster utan att den ena behöver vara ”mer korrekt”. På OrdFinnare innehåller den öppna språklistan exempelvis hundratusentals böjda former och sammansättningar. Hur materialet är uppbyggt och vilka fria språkresurser som används beskrivs på sidan så fungerar ordlistan.
När ordboken säger nej men språket säger ja
Dialekterna är ett tydligt exempel på varför ordboken inte bestämmer språket. Ett regionalt ord kan ha använts i generationer och vara självklart för tusentals människor, men ändå saknas i en ordlista över allmän modern svenska.
Det gör inte ordet påhittat eller fel. Det betyder att källorna har olika syften. Dialektarkiv dokumenterar regionalt språkbruk. SAOL koncentrerar sig på modernt allmänspråk. Ett ordspel använder i sin tur en begränsad databas som måste ge ett binärt svar: godkänt eller inte godkänt.
Just den skillnaden förklaras närmare i guiden om dialektord som saknas i ordspelens listor. För den som använder ett ordverktyg är principen viktig: resultatet berättar vad som finns i den aktuella databasen, inte allt som kan existera i svenska språket.
Den moderna lexikografin har alltså inte eliminerat gränsdragningen. Någon måste fortfarande bestämma vilka uppslag en viss bok eller databas ska innehålla. Skillnaden är att beslutet i hög grad kan baseras på stora textsamlingar, digitala korpusar, dokumenterad frekvens och analys av faktiskt språkbruk.
Vem bestämmer vad som är ett ord? Det korta svaret är därför: vi gör det tillsammans genom att använda språket. Ordboksredaktioner observerar, analyserar och väljer vad deras egna verk ska dokumentera. Språkvårdare kan rekommendera former. Spelutgivare kan sätta absoluta regler för sina ordlistor. Men ingen av dem kan ensam bestämma vilka ord människor får skapa, förstå och använda.
Vanliga frågor om ord och ordböcker
Är ett ord fel om det inte finns i SAOL?
Nej. Det kan vara ett nytt ord, en fackterm, ett dialektord, slang eller en tillfällig men fullt begriplig sammansättning. SAOL är ett urval av modernt allmänspråk, inte en komplett förteckning över allt som kan användas på svenska.
Vem bestämmer vilka ord som tas in i SAOL?
Redaktionen gör urvalet utifrån språkvetenskapliga bedömningar och dokumenterat språkbruk i moderna texter. Men redaktionen ”godkänner” inte ett ord i betydelsen att ordet först då börjar existera; användningen kommer normalt före ordboksuppslaget.
Är Språkrådets nyordslista samma sak som nya ord i SAOL?
Nej. Nyordslistan är ett urval av ord och uttryck som blivit nya eller uppmärksammade under en period. En del etableras långsiktigt och kan senare hamna i ordböcker, medan andra snabbt försvinner ur bruk.
Varför finns olika ord i olika ordböcker?
Ordböcker har olika syften. En historisk ordbok vill dokumentera äldre språk, en modern ordlista fokuserar på aktuellt bruk och en spelordlista måste följa tydliga spelregler. Därför är skillnader mellan listorna normala.
Kan jag skapa ett helt nytt svenskt ord?
Ja. Svenskan har produktiva system för bland annat sammansättning och avledning, så nya ord skapas hela tiden. Om andra börjar förstå och använda ordet kan det med tiden etableras långt utanför det sammanhang där det först uppstod.
Varför godkänns inte alla riktiga ord i Wordfeud eller Scrabble?
Ett ordspel måste använda en avgränsad lista med exakta former för att reglerna ska fungera. Därför är giltiga ord i ordspel en smalare kategori än alla ord och uttryck som förekommer i svenska språket.
Läs mer om detta och andra ämnen på vår webbplats. Läs också vår artikel: Ord som slutar på: smarta ändelser som ger högre poäng i Wordfeud, Scrabble och Alfapet
